Har haft en chill dag idag och haft photoshoot med mig själv, i brist på andra modeller.

Det är konstigt att sommarvädret ska komma först då skolan har börjat och man inte kan njuta av det lika mycket. Kan det inte vara sommar året runt? Då behöver man inte oroa sig för att man inte har tagit vara på de få soliga dagarna vi får här i norr.

 

Sommarlovet är slut, skolan har börjat, jag började fundera och en fråga dök upp Har man ett privatliv?

Man borde ju ha det, men ibland känns det inte så.

Vad man än gör så finns det någon som pratar om det och ifrågasätter ens val, även om de inte har någonting med den saken att göra. Och om man har problem och vill prata med någon om det, eller bara lätta sitt hjärta, så efter en vecka vet alla om det. Kan man verkligen lita på någon eller måste man hålla allting för sig själv och låta det tära i ens inre?

För ibland vet man inte vad man ska göra och då väljer man kanske fel ibland. Eller så väljer man den väg som man själv vill, men som de andra inte tycker är bra. Vad är bättre? Att veta att man följde sitt hjärta men som tack drar kompisar sig undan och pratar strunt bakom ryggen på en?

Det är kanske inte så svår fråga egentligen, men ibland är det inte lätt att välja sig själv över andra.

Har ni kännt det så någongång? Det är inte så roligt.. egentligen är det en väldigt väldigt jobbig känsla.

Men det värsta är att andra inte accepterar ens val.

 

Estland var ganska bra, kunde ha varit bättre. Vi, musikanterna, shoppade och stod mest. Drillorna fick inte shoppa lika mycket. Fötterna fick än en gång ta mycket stryk, tycker nästan synd om dem.

Vi var alltså med på en slags festival med med några andra orkestrar. De var ganska duktiga.

Jag tog inte med min kamera utan hade bara min telefon som har superbra kamera *host, så ni får inga bilder...

Som att jag inte har fått nog av Estland, fast det har jag egentligen inte heller, ska jag med mamma och pappa till Estland på torsdag. Fast då ska vi till Ösel och bo på ett spahotell. Hoppeligen får man slappna av då utan att behöva stressa och utan att ha på sig en "Finnish sauna suit" a.k.a. vår uniform.

 

Ni kan ju gissa vad som hände i Tartu (dit vi var). Jag blev träffad av en fågel igen... börjar bli en vana.