28 september för 15 år sedan födden en liten flicka vid namn Sara. En liten bebis som inte visste vad livet innebar. Visste inte vart hon hamnat utan bara litade på mamma och höll sig fast vid henne. Men nu bär det snart ut på egna äventyr och man lämnar hemmet, eller ja om 2 eller 3 år.
Tänk att över en natt så är man plötsligt ett år äldre, i alla fall siffran hur gammal man är.
15 år av erfarenheter och misstag i massor. Kanske man blivit lite förståndigare sen senast man fyllde, fått lite mera skinn på näsan och blivit barnsligare.

Oj, här är man aktiv. Nåja. Praoveckan har gått bra. Fick sluta redan 2 idag men slapp inte hem förrän 3 så jag gick först till siwa och sen i parken och njöt av regnet. Det var fint att bara gå där och dagdrömma utan stress och ser hur alla andra har brottomt hem, in till deras varma hus. Man tar sig sällan tid att bara njuta av naturen och livet. Man bara stressar genom allting och tycker livet är dålit. Men fastän man har problem är livet inte dåligt. Man måste ha det svårt ibland för att bli starkare och tänk om allting skulle gå hur lätt som helst utan problem. Det skulle vara tråkit. Problemen ger lite spänning i livet. En krydda i vardagen. Men det finns förståss problem som verkligen är jobbiga.

Tänk att ett ord eller en mening man säger kan förändra någons liv. Det lilla ord man säger eller har i tankarna kan kännas som en liten sak och som att det inte är något speciellt med det. Men det lilla ordet kan betyda jätte mycket för någon. Det lilla ordet kan göra ens dag mycket bättre. Så varför säger man inte åt en person att han/hon är dyrbar eller något sånt?
Uppmuntra världen!

Vill bara kunna släppa allting och gråta lika mycket som det regnar för tillfället, det öser ner, och sen då det slutat skiner solen. Allting får nytt liv igen. Nytt liv och ny livskraft. Om det ändå skulle vara så lätt. Men livet skulle inte vara så kul i längden om allting var som en dans på rosor. Man skulle inte få skinn på näsan och lära sig av sina misstag, och misstag behöver man för att lära sig.

Känner mig helt omotiverad just nu. Årkar inte med skolan och läxor, vilket kanske inte är så bra eftersom det är sista året i grundskolan, men egentligen har väl det inte stor skillnad? Det är ju betygen från gymnasiet som kan inverka på vad jag kan bli då jag blir stor.
Men som tur är har vi prao nästa vecka, ska vara på EFÖ i Vasa. Ska pendla mellan Närpes och Vasa en hel vecka, yippiie! Får iaf sova i bussen :)
Usch vad tråkit inlägg, men hade inga andra ord idag.

Var förvånansvärt bra skoldag idag. Måndagar brukar vara tråkiga och långa men inte idag. Vet inte varför, kanske haft sån otur i helgen så lyckan har vänt? Vem vet, vem vet. I kväll bär det av till Norrnäs på cell, med en bunt härliga töser.
Sitter och mumsar på ett äpple från farmors gård och önskar årat äppelträd också skulle få goda äpplen, eller iaf äpplen.

Har varit och sett på vespor idag, och hittade en riktit bra en för ett riktit bra pris. Han ska bara fixa upp den lite granna. Nu gäller det bara att fylla 15 och klara kortet.

Varför är det så att hitta orden då man behöver dom som mest? Då man ska försöka få en kompis på bättre humör hittar man aldrig dom rätta orden. Men efteråt kommer man på vad man skulle ha sagt istället. Då man pratar i telefon, bara sitter där och håller i telefonen utan att säga någonting, man känner sig dum. Men den andra personen kanske är glad över att man är där i andra änden.

Är lite smått trött på att bo i Finland just nu.. Det är så jobbigt med finska, inget lätt språk. Annars är allting helt hit och dit, vet inte hur jag ska säga att jag mår. Lite flummigt, men det får det vara ibland. Ingen kan väl ha konkreta svar hela tiden.
Hittar inte orden och det känns som om jag svävar. Håller jag på och bli galen eller är jag det redan? Huvudet känns tungt som betong och fötterna som om dom var gjornda av cement. Blir snart tokig.

Var till sjukhuset i går och kollade upp mitt huvud, har fått hjärnskakning eller i måndas fick jag hjärnskakning. Läkaren sa jag måste vara hemma idag och det var jag men ja mår hur bra som helst! Så jag städade huset.. konstigt nog, och kul var det? :O kanske smällen var hårdare än jag trodde. Jag har aldrig tyckt om att städa. Nu ska jag ha fredagsmys med mamma och pappa framför en film kanske.

Livet är härligt. Det finns stunder då det verkligen suger. Men endå. Livet är ganska härligt i alla fall. Det är man själv som bestämmer om livet ska vara underbart eller inte. Andra kan påverka, men det är vi själva som bestämmer om vi låter oss påverkas och följa med strömmen. Våga gå mot strömmen. Det kan vara bra att göra som man vill fastän andra tycker det är löjligt. Lyssna inte på vad andra tycker om dig, du blir inte gladare av det. Var dig själv och gå mot strömmen. Hitta din personlighet och dig själv.