Dendär känslan är tillbaka..
känslan att inte kunna sätta ord för vad som är fel och varför man börjar må så.
Inte kunna le lika mycket som förr.
Faller sönder.
Behöver någon som plockar ihop bitarna igen och gör mig hel.

Fick höra igår att vi ska sälja farmors stuga,
kanske det är det som trigrerade (?) denna känsla.

Tänk att aldrig bara kunna cykla iväg till farmors hus och bara sitta där i gungan.
Nu kommer någon annan bo i min farmors hus..
Det vill jag inte!
Aldrig finna tröst att gå dit och prata.