Kom på vad jag ska skriva om i uppsatsen idag, alzheimers.
Tänk om man skulle bli den som hittar ett botemedel mot alzheimers.
Man vet aldrig vad framtiden har att bjuda på, och det är aldrig fel att drömma.

Var på "Know How"-mässa igår med 9:orna och x-antal gymnasie elever.
Det var inte så värst kul.
För mycket folk över allt.
Inte för att jag är folkrädd eller så, men man kunde inte ta det i den takt man ville.
Det var inget fö mig.

Idag är jag glad.
Tycker jag bara skriver deprimerande saker på sistone.
Men inte idag!
Idag sprider vi glädje.
Eller det är lite sent för att sprida glädje, men i morgon. DÅ!
Det har typlöst sig med kompisen så vi pratar med varandra igen. Bara sådär.
Tackvare en film, ganska lustigt.
Men Gud är god!
Vi har bara lättare att se det onda, men om man ser tillbaka på sitt liv och hur allting var märker man att allting ingår i Guds plan och även i de värsta stunderna så är han där och gör det bättre.
Men som jag har sagt förut.
Det tar tid!