Är jätte glad idag. Det känns skönt att äntligen vara konfirmerad. Det känns som om alla problem inte är ens i närheten av en. Men snart kommer dom väl och knackar på dörren igen. Det är konstit hur svag man kan vara. Ett enda problem kan få oss att ge upp. Kanske inte så små problem kan få oss att ge upp men sen stora problem får oss att tro att det inte finns en lösning. Men det finns det alltid. Vi är bara blinda och ser bara det som är dåligt. Varför tar man mera tid att tänka på det som är dåligt istället för att tänka på det som är bra? Det är ju så mycket roligare och härligare att tänka på det som är bra. Man blir bara deprimerad av att tänka på dåliga saker. Men ändå fortsätter man.