Tänk att ha förmågan att få andra att må bra och verkligen bjuda på sig själv för att få andra att skratta och må bättre. Medan man själv mår dåligt, har det svårt eller har gråten formad som en klump i magen.
En otrolig förmåga som kanske inte så många har..
Istället för att dra ner alla andra och få dom att må lika dåligt som en själv.
Vem vinner på det? Jo, ingen. Det slutar med att alla blir sura.


Man har det bra ända tills man blir påmind om den där saken som man var ledsen över, och tårarna börjar bilda en kö bakom ögonlocken och väntar på deras tur att åka ner för kinderna.
Man kan inte låta tårarna åka ner på sina kinder just vid det tillfället och håller tillbaka allting.
Det hela slutar med att kön börjar bildas i magen och kön blir bara längre och längre och snart blir det kaos.
Och då man verkligen kan och måste gråta kommer inga tårar för dom är alla huller om buller och alla tårarna vill åka nerför kinderna på samma gång och det blir för mycket på en gång så det kommer bara enstaka tårar.

Det är min teori till varför man inte får fram en tår då man hållit dom inom sig för länge.