Jag vet inte vad det är men nästan genast jag kommer hem blir jag deppig. Nu kanske för att jag saknar folket på skriba men alla andra gånger då? Varför blir jag deppig då? Iaf jag har inget svar på den frågan men kanske vi har möblerna på lite fel ställe så det blir en dålig atmosfär.. (?) Kanske jag måste vara med mycket folk hela tiden för att vara glad? Måste prata och inte vara tyst? Så många frågor men inget svar. Som t.e.x varifrån kommer vi? Vissa säger att det är "Big Bang", men det tror jag inte alls på. För hur kan flera miljontals så partiklar utvecklas till någonting så otrolit som dina ögon? Dina öron? Och alla kroppens små delar? Jag tror att det finns en mycket större och mäktigare förklaring. Gud. Han har skapat oss till sin avbild. Han har skapat alla blommor, djur, mat och heeela världen.

Vad skulle meningen med livet vara om allting började med "Big Bang" ? Det skulle inte finnas en mening. Vi skulle bara lev och sen dö, vad händer sen? Jo inget. Men med Gud som skapare finns det en mening. Leva, tro, sprida vidare ordet, bota, och sen tillslut dö och leva evighetersevighet i himlen med honom. Det är en mening. En viktig och dyrbar sak. Ändå tror folk att allting började men "Big Bang". Jag tycker synd om de som tror det och inte vet vem han är och inte vet vem Jesus är.

Vi lever i ett kristet land men ändå dyrkar folk i ett muslimskt, buddhistiskt land deras Gud mer. Och deras "Bibel" är mycket heligare för dem. Här går vissa runt och t.o.m bränner upp sina Biblar. Folk i ett hedniskt land som någon varit och missionerat till skulle bli överlyckliga om de fick en Bibel. I ett land, Samburu, blev folket överlyckliga för att de äntligen fått en Bibel och ändå fanns det en massa stavfel. Så varför är inte vi lika lyckliga över att vi får ha en Bibel och Bliblar i överflöd och får läsa Guds ord?